Då var det dags att åka tillbaka till Sthlm igen!!
Fan vad jag hatar detta, sitter hemma hos brorsan och väntar på att tiden ska gå... Ska åka tillbaka till Sthlm idag och det suger riktigt hårt, vill verkligen inte åka... Önska jag och Jim redan hade en lägenhet men icke :( Men jag har ju kvar skolan till den 28maj så måste lösa det först sen är det fritt fram för att flytta, äntligen... Jim är tyvärr i skolan idag så han får man inte säga hej då och hålla om en sista gång för att sedan vänta tills den 5Feb då han kommer upp till mig...
Saknaden och tomheten efter honom äter upp en innerifrån men man måste väl bara bita i det sura äpplet och gillar läget tyvärr, hur jobbigt det än är så får man blicka framåt och tänka att snart så flyttar vi ihop och så länge får man njuta av den tiden man får ihop och tänka på allt det där underbara... När han och jag ses är det som att tiden står still, man känner det där pirret i magen och man blir nervös... Men man behöver inte vara rädd för att vara sig själv med honom för han tycker om mig precis som jag är, med mina fel och mina brister precis som jag med honom... Helgen här nere med honom har varit helt underbar, man känner lunget inom sig så fort man ser honom stå där på perrongen med sitt rufsiga hår och ögon som man inte kan veta riktigt vikken färg dom är, och sitt söta leende som får vikken glaciär som helst att smälta, finns det något bättre än det? Nej jag tror inte det ... Allt man vill är att springa till honom och känna hur hans armar omfamnar en och känna värmen från honom, känna och höra hans hjärta slå för just dig och ingen annan... Den känslan är total... När du inte är med honom så ser du ändå honom vart du är går, och vart du än är... Du kanske är i stan och plötsligt tittar du upp och ser honom men i själva verket så är det inte han, bara ditt hjärta som spelar ett spratt me dig... Att vara utan dig är en känsla som jag hatar och det är tomhet, tankarna cirkulerar och finns inget annat men kan tänka på än dig... Att inte få somna i din famn varje natt eller vakna upp brevid dig varje morgon, att inte ha någon som busar med en eller någon att skratta med åt en själv för man är så himla klantig i vissa lägen men oftast dom flesta... Älskar när vi går en promenad eller sitter och fikar och du tittar på mig i smyg och ler, man ser verkligen lyckan i dina ögon som samma med mina... Dina ögon säger mer än du behöver förklara och finns inget jag hellre vill göra än att titta i dina ögon och bara njuta av att just du är min...
Jag vill skriva mer men känns som allt låter likadant, fan hatar detta... Mår inge bra alls, vill lägga mig under täcket och gråta för att sedan vakna upp och inse att faktum är att nu ser verkligheten ut såhär och det kommer lösa sig bara att det tar lite tid... Tiden går snabbare än vad man tror... Allt löser sig på vägen...
Nu ska jag packa ihop det sista och sedan spela lite harpan som en den bästa tidsfördrivande grejen du kan göra :)
Bjuder på en bild ifrån fredags på mig och Jim när vi hade kommit till Baden :)
Saknaden och tomheten efter honom äter upp en innerifrån men man måste väl bara bita i det sura äpplet och gillar läget tyvärr, hur jobbigt det än är så får man blicka framåt och tänka att snart så flyttar vi ihop och så länge får man njuta av den tiden man får ihop och tänka på allt det där underbara... När han och jag ses är det som att tiden står still, man känner det där pirret i magen och man blir nervös... Men man behöver inte vara rädd för att vara sig själv med honom för han tycker om mig precis som jag är, med mina fel och mina brister precis som jag med honom... Helgen här nere med honom har varit helt underbar, man känner lunget inom sig så fort man ser honom stå där på perrongen med sitt rufsiga hår och ögon som man inte kan veta riktigt vikken färg dom är, och sitt söta leende som får vikken glaciär som helst att smälta, finns det något bättre än det? Nej jag tror inte det ... Allt man vill är att springa till honom och känna hur hans armar omfamnar en och känna värmen från honom, känna och höra hans hjärta slå för just dig och ingen annan... Den känslan är total... När du inte är med honom så ser du ändå honom vart du är går, och vart du än är... Du kanske är i stan och plötsligt tittar du upp och ser honom men i själva verket så är det inte han, bara ditt hjärta som spelar ett spratt me dig... Att vara utan dig är en känsla som jag hatar och det är tomhet, tankarna cirkulerar och finns inget annat men kan tänka på än dig... Att inte få somna i din famn varje natt eller vakna upp brevid dig varje morgon, att inte ha någon som busar med en eller någon att skratta med åt en själv för man är så himla klantig i vissa lägen men oftast dom flesta... Älskar när vi går en promenad eller sitter och fikar och du tittar på mig i smyg och ler, man ser verkligen lyckan i dina ögon som samma med mina... Dina ögon säger mer än du behöver förklara och finns inget jag hellre vill göra än att titta i dina ögon och bara njuta av att just du är min...
Jag vill skriva mer men känns som allt låter likadant, fan hatar detta... Mår inge bra alls, vill lägga mig under täcket och gråta för att sedan vakna upp och inse att faktum är att nu ser verkligheten ut såhär och det kommer lösa sig bara att det tar lite tid... Tiden går snabbare än vad man tror... Allt löser sig på vägen...
Nu ska jag packa ihop det sista och sedan spela lite harpan som en den bästa tidsfördrivande grejen du kan göra :)
Bjuder på en bild ifrån fredags på mig och Jim när vi hade kommit till Baden :)
Kommentarer
Trackback
